Vid 18-års ålder kan man tro sig vara mogen, men de flesta
är i själva verket inte det. När man istället spelar vuxen, så framstår man
istället som ännu mer omogen. Kanske för att det inte är lika acceptabelt att
vara lika beroende av sina föräldrar längre. I vissa fall så kanske den
nyblivna 18-åringen försöker vara för självständig för snabbt, och han/hon kan
istället bli för självupptagen. Inte lika social och mer stöddig.
För att gå in på frågan när man verkligen blir vuxen och när
hjärnan har utvecklat sig tillräckligt för att man ska kunna framstå som en
riktig vuxen, ska vi prata om förändringar i hjärnan...
När man är mellan 18-19 år så är man inte längre klassad som i puberteten, då kroppen är färdigutvecklad. Men det betyder inte att hjärnan är färdigutvecklad. De sensoriska och motoriska centrat är redan färdigutvecklade när vi är barn. När man är mellan 25-30 år så kan man vara säker på att pannloberna i hjärnan är fullkomligt färdigutvecklade. Det är pannloberna som avgör hur bra vi kommer ihåg saker och hur smarta vi är. Allt från att lösa problem till att ha rätt beslutsfattande bedömning om saker som sker i samhället.
Hjärnan plockar efter puberteten bort de kunskaper som den anser vara oviktiga. På grund av att hjärnan inte är färdigutvecklad så kan vi få för oss att göra dumma saker. Vi ungdomar kan t.ex dricka alldeles för mycket och bli fulla, eller pröva på farliga droger som inte är bra för oss.
Vi vet nog alla hur dramatiska tonåringar kan vara. Hur man
en sekund kan vara lika lugn som en filbunke för att i nästa bli uppkäftig. Detta
har med hormonerna i kroppen att göra, som vi tonåringar har extra mycket av. Anledningen
till att humöret svänger så mycket i tonåren, är på grund av det som sker i
hjärnan. Hormoner bildas av nervcellerna på olika ställen i hjärnan.
Skriven av: Ida Kvarnryd och Agnes Eskilsson i Sa11c.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar